Bang bang bang...

Ibland känner man denna tyngd. Denna känsla av att bara vilja skrika ut av rädsla, hat och arghet. Nu vill jag det.
Du vet vad du gör, men du är så svag att du inte kan göra nånting åt det.
Jag tänker inte sitta här och gnöla på mitt liv, för det gör jag inte, jag gillar det mesta av mitt liv. Men ibland kommer de små ord, små ord från de människor man älskar mest. Hur små dom orden än är, så ta dom så hårt.

Mina tankar är som, ja, jag vet inte vad. Två olika tankar flyger in i mitt huvud och ut på en gång och då kommer den andra in. Jag vet inte vilken tanke som är den rätta. Ena tanken har många gånger vunnit, pga svaghet och rädsla. Jag är så jävla korkad.

Dom små snuttarna jag skrivit här ovan har absolut ingenting att göra med varandra. Så olika, men ändå samma känsla ger dom mig.

Nu flög den enda tanken in i mig igen.

/e

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0